fantastiskt

Wow förra veckan var fantastisk! MÄdde rÀttsÄ bra nÀmligen :) Vi har troligen hittat nu var det kommer ifrÄn, och förra veckan nÀr jag skulle fÄ min ackupunktur sÄ sa hon att du kommer nog inte gilla det hÀr, men vi mÄste fortsÀtta likadant, annars kommer det aldrig ge sig. Det hade jag ju sjÀlv kommit fram till med sÄ det kom inte som en shock direkt. Det skulle egentligen varit sista gÄngen förra veckan annars, men vi kör pÄ nu, pÄ de stÀllena som gjort mig sÄ förbaskat riktigt jÀkla skitkass flera dagar efter. Men det borde faktiskt avta sa hon, nÄgon gÄng iaf... SÄ i tisdags nÀr jag hade varit dÀr sÄ tÀnkte jag att jag skulle ÀndÄ försöka lura musklerna, sÄ jag mockade ur en box pÄ tisdag kvÀll, och tvÄ pÄ onsdag morgon, men dÄ hade jag redan hunnit fÄ huvudvÀrken, men blev ju rejÀlt varm i musklerna sÄ det lugnade ner sig, plus att jag var före med medicinen denna gÄng. Det blev aldrig mer Àn sÄ och vilken livskvalitet alltsÄ, vilken skillnad, man orkar sÄ mkt mer, man blir sÄ mkt gladare osv. :)
 
Detta Àr ju inte sÄ vÀrst intressant att lÀsa om, och jag skriver det enbart för att jag ska komma ihÄg sjÀlv. 
 
Desto roligare var det dÄ med hÀstarna igÄr, Rutan fick skutta av sig lite, och av nÄgon anledning sÄ blir hon sÄ himla mkt mer taggad nÀr hon Àr med och bygger banan sjÀlv haha. Hon hoppade bara nÄgra dagar tidigare men hon var sjukt taggad alltsÄ.
Jag tÀnkte att jag skulle prova det hÀr nya att sitta, verkligen sitta ner i sadeln, med lite lÀngre lÀder. Det har precis börjat funka riktigt bra i markarbetet, men det Àr en helt annan sak att lÀgga till lite bommar. Efter första sprÄnget som jag höll pÄ att flyga till mÄnen med, och bryta alla ben i kroppen, minst benen iaf, sÄ konstaterade jag att det dÀr tar vi en annan gÄng, plus att det Àr nog inte nÄgot för henne, behöver ju inte spÀnna bÄgen mer liksom, fÄr bli lite mittemellan.
 
Ja ni kan ju se sjÀlva hur hon var. Detta var de sista rundorna nÀr hon hade dÀmpat sig lite haha. Bröt lillfingret tror jag nÄgonstans dÀr i mitten ;) KÀnns som förra gÄngen iaf, ja det har hÀnt en gÄng tidigare pÄ samma finger dessutom, fast pÄ ett annat stÀlle. Bröt det dÄ rakt av i leden lÀngst ut, gick inte till doktorn förrÀn det var helt svart och folk skrÀmde upp mig att jag skulle fÄ amputera det... Satt en hel dag pÄ akuten och det enda de gjorde var att tejpa fast en glasspinne pÄ fingret. SÄ nu ska jag köpa en glass och fixa sjÀlv, för det börjar bli lite krokigt redan, sÄ det Àr nog lika bra, ja nÄt annat kan ju inte göras egentligen tror jag, sÄ sÄ fÄr det bli. 
 
 
Raine fick ocksÄ skutta, fast bara bommar pÄ marken. Han tyckte det var lite pinsamt nÀr vi gick och la ner de redan jÀttelÄga hinderna. Ett fick han ha lite halvt uppe sÄ det blev typ 20cm.
Jisses vad han tyckte det var kul, han har inte hoppat pÄ snart tvÄ Är tror jag det Àr, sÄ ja ni kan ju förstÄ hans lycka. "Bockade" och riste pÄ huvudet ett helt varv efter första bommarna haha.
Det kÀndes iaf helt kanonbra, och som han laddade!! Han hoppar ju inte direkt över utan springer mest, han har aldrig varit bra pÄ bommar och cavaletti direkt, det ska mest gÄ fort tycker han. Men det som kÀndes bra var suget, och hans lycka. Satt dÀr och tÀnkte att ja Àr det sÄ att det bara Àr detta som gÄr, dÄ fÄr det ju vara sÄ, helt klart, bara han Àr lycklig. 
 
Planen har varit att ge honom en lÄng vila, och prova igen. Innan vilan kÀnde jag att det var nÄgot som inte stÀmde, vad gick inte att veta dÄ han var helt 100 frÀsch och gick riktigt bra, men i hoppningen var det inte den lyckliga sÀkra Raine som det brukar va, han stressade över och blev osÀker om han behövde backa av.
 
Detta började nÀr mamma var sjuk och han kÀnde av mig nÄt sÄ fruktansvÀrt, det var sÄ himla tydligt, han blev lika förvirrad som jag var dÄ. SÄ jag valde att först inte tÀvla honom och sen inte ens hoppa honom, för att inte "fördÀrva" nÄgot liksom. Provade pÄ nÄt minihinder lÄngt efter men jag kÀnde osÀkerhet direkt hos honom, sÄ jag lÀt det va helt enkelt.
Jag vill bara ha en glad hÀst liksom, det Àr det viktigaste.
 
Vi kunde ju samtidigt inte lÄta bli att tÀnka pÄ hans gamla skada han har pÄ sin ena SI led, det kunde ju vara nÄgot dÀr med, men han visade ingen smÀrta, och massa övningar som inte hade funkat om han hade haft ont dÀr funkade hur bra som helst.
SÄ ja man kan inte veta, men jag kÀnde att han fÄr ha den tiden, vila i stora kuperade hagar skadar inte Ätminstone, sÄ provar vi igen sen.
Nu tror jag den tiden Ă€r hĂ€r och vi provar lite försiktigt, sakta men sĂ€kert. Än sĂ„lĂ€nge kĂ€nns han helt som vanligt, som han ska, som en unghĂ€st, fast fullĂ€rd typ.