Sorg

Det som inte får hända har hänt. 

En 17årig ryttare gick omkull på framhoppningen i Björbäck i fredags och fick hästen över sig. 

Hon dog av skadorna. 

Jag kan inte sluta tänka på det och igår hade jag ett direkt illamående och en konstig känsla i kroppen.

Det som har hänt är så fruktansvärt hemskt tråkigt, inga ord kan beskriva något som är så overkligt och ofattbart.

Tankarna går runt hela tiden, stod hennes mamma eller pappa bredvid när det hände, alla som såg det på nära håll, hur kunde det hända, hästen, förstår hästen, vad händer sen, hur ska familj och alla nära kunna gå vidare... 

Man kan inte heller låta bli att tänka på de gånger som man själv gjort liknande omkullridningar, och förstå vilken ofantlig och faktisk tur man kanske haft. 

Nej det går inte riktigt att ta in det som hänt, det är stor sorg och jag tänker så på familjen, men det hjälper ju inte...

Denna olycka är fruktansvärd, precis som när något annat barn avlider brutalt i en annan olycka, olyckor händer hela tiden. 

Men det berör en så himla mkt när det händer i en sport man själv håller på med, och på tävlingsplatsen man ridit på tusen gånger och förmodligen kommer göra igen, men aldrig mer utan att tänka på det som hänt.

Jag skänker mina varmaste tankar till familj och vänner, även tävlingsarrangören och alla andra inblandade.


¤¤¤¤¤

Så kom dagen då jag måste bestämma om jag ska ha det där ridhuset eller inte. Eller ja, stommen är det om jag fattat det rätt, får nog kolla upp det lite mer... Ni som följt mig vet att jag inte trott för mkt på det här och bara lyssnat halvhjärtat och liksom "jag tror det när jag ser det". Men nu är det så och det är dags för ett beslut alltså. 
25 x 45 är det, en rätt lagom storlek som funkar kan jag tycka. Men det är mkt att fundera på som ni kanske förstår, dessutom har jag inte råd att smälla upp det nu så det måste förvaras bra någonstans, vilket inte är det lättaste även om vi har mkt byggnader. Det är ju inte direkt så att man jonglerar runt det lite hur som helst om man vill flytta det haha. Vi får se helt enkelt vad jag kommer fram till.
 
Det var inget skadat i nacken, jag grät i en vecka efter jag fått beskedet, typ. Inte för att jag vill att där ska vara något, såklart, utan för att jag vill ha hjälp och problemet att jag är helt ihoptryckt på högersidan kvarstår, och jag har redan som sagt provat det mesta, faktiskt.
Men nu har jag smält detta och fått upp lite hopp igen iaf, jag har fått några tips om bra behandlingar som kommer att göras, men som allt annat bra, det är lång väntetid. Ruinerad blir man med, sjukt dyrt är det, skulle lätt kunna lägga flera tusen i veckan på alternativa behandlingar, men det går ju inte, tyvärr.
Har varit hos min vanliga kiropraktor nu sålänge och det är ridförbud som gäller alltså, eller inga stötar för nacken. Det känns bättre just nu så det är extremt svårt att hålla det kan jag säga, men ett tag till det stabiliserat sig och fått vila lite där iaf. 

Senaste dagarna i en bild, från Kivik o hemma. Jag vill ha badväder nu tack.


 

bra helg

Nej inget svar än och jag får allt lugna mig ett tag till tydligen. 
 
Kanske man skulle betäcka Rutan? Diarado vill jag ha på henne, tror jag, eller det hade varit spännande men tåls nog att tänkas på både en och två gånger, och det finns så många roliga när man kollar runt. Ett fint alternativ är ju Dylan N (e Diarado- Indoctro). Såg att Armitage skulle bli tillgänglig nu med.
 
Men nej jag vill inte betäcka, inte nu, då står man där rätt vad det är med en uppsjö med hästar knappt inridna och halvvilda och allt ser katastrof ut runt omkring, sett så många göra det misstaget... Då måste man ha en bra plan för det hela, det är ju inte direkt så att det finns några garantier, och det är verkligen inte "bara att" sälja om man skulle behöva det. Men klart jag tänker tanken just nu, men man måste vara realist. Målet är ist att bara ha tre till vintern, det är lagom (för mig alltså).
 
Har haft en bra helg där jag faktiskt mått lite bättre än på mkt länge och vi fick massor med trädgårds och hagfix gjort.

Jag griper varenda halmstrå just nu för att må lite drägligare, ni skulle bara veta hur mkt olika saker vi provat, allt tror jag till och med, och det enda som egentligen funkat är att inte rida, och absolut inte hoppa... Just nu ger jag MSM en chans till och hoppas det går bättre än förra gången.
 
Förstår inte vad som hänt, för ett halvår sedan kunde jag hoppa rundor på 130 och högre utan att få mer ont än vanligt, det gick helt klart att leva med.
Nu har jag iaf börjat ställa in mig på att jag kanske måste lägga ridningen på hyllan för alltid, och det känns helt sjukt tungt, men så illa är det, som det är nu är det ohållbart, det är inte bara att jag får lite ont liksom, utan det är rena jäkla katastrof "anfall" som varar i dagar, i värsta fall tar jag mig inte ur sängen... Så ni kanske förstår att jag hoppas på att något kan göras, tänk vilken katastrof om inget syns heller, vad gör jag då?! Söker hjälp utomlands?