Sorg

Det som inte fĂ„r hĂ€nda har hĂ€nt. 

En 17Ă„rig ryttare gick omkull pĂ„ framhoppningen i BjörbĂ€ck i fredags och fick hĂ€sten över sig. 

Hon dog av skadorna. 

Jag kan inte sluta tÀnka pÄ det och igÄr hade jag ett direkt illamÄende och en konstig kÀnsla i kroppen.

Det som har hÀnt Àr sÄ fruktansvÀrt hemskt trÄkigt, inga ord kan beskriva nÄgot som Àr sÄ overkligt och ofattbart.

Tankarna gĂ„r runt hela tiden, stod hennes mamma eller pappa bredvid nĂ€r det hĂ€nde, alla som sĂ„g det pĂ„ nĂ€ra hĂ„ll, hur kunde det hĂ€nda, hĂ€sten, förstĂ„r hĂ€sten, vad hĂ€nder sen, hur ska familj och alla nĂ€ra kunna gĂ„ vidare... 

Man kan inte heller lĂ„ta bli att tĂ€nka pĂ„ de gĂ„nger som man sjĂ€lv gjort liknande omkullridningar, och förstĂ„ vilken ofantlig och faktisk tur man kanske haft. 

Nej det gÄr inte riktigt att ta in det som hÀnt, det Àr stor sorg och jag tÀnker sÄ pÄ familjen, men det hjÀlper ju inte...

Denna olycka Ă€r fruktansvĂ€rd, precis som nĂ€r nĂ„got annat barn avlider brutalt i en annan olycka, olyckor hĂ€nder hela tiden. 

Men det berör en sÄ himla mkt nÀr det hÀnder i en sport man sjÀlv hÄller pÄ med, och pÄ tÀvlingsplatsen man ridit pÄ tusen gÄnger och förmodligen kommer göra igen, men aldrig mer utan att tÀnka pÄ det som hÀnt.

Jag skÀnker mina varmaste tankar till familj och vÀnner, Àven tÀvlingsarrangören och alla andra inblandade.